Imorse när jag vakna började jag gråta.
Vem hade jag varit om jag vågat stå upp för mig själv och säga nej, jag är faktiskt värd någonting? Vem hade jag varit om jag gått kvar på den skola där mina vänner tog droger vid 13 års ålder? Vem hade jag varit om min bästa kompis inte hade gåttt bort i cancer när vi var 17? Vem hade jag varit om min pappa inte hade varit alkolist under hela min barndom? Vem hade jag varit om jag pratat om dessa saker med någon och inte stängt in allt, inte gömt det längst in i hjärtat och hoppats på att det skulle försvinna. Jag hade kanske inte vaknat på morgnonen i tårar, kanske inte heller gått runt varenda dag och önskat dagen bara skulle ta slut. Jag kanske inte skulle gå och lägga mig med en klump i magen varje kväll med en enda önskan om att jag imorgon få känna mig lycklig igen.
Jag vet inte vem jag hade varit, det kommer jag aldrig få veta. Jag måste leva som den jag är, även fast jag ibland hatar mig själv, gråter mig själv till sömns eller skriker på någon som frågar om jag vill ha mjölk i kaffet. Livet har sårat mig, fruktansvärt mycket ibland. Men vet ni vad? Det är okej att vara ledsen, det är okej att känna sig misslyckad, det är okej att gråta med hopp om att det känns bättre efteråt för det är inte fel att må dåligt.
I rummet längst in i mitt hjärta, där jag gömt alla hemska saker, där finns inte längre någon plats. Där inne är helt fullt av saker som jag trodde var läkta sår, saker som jag tänker tillbaka på med sorg i hjärtat men ändå har blivit stark utav. Men där inne ligger egentligen saker som får mig att bryta ihop i tårar när någon frågar vad jag tänker på, saker som får mig att må riktigt dåligt emellanåt, saker som får mig till att undvika vissa situationer och vissa människor, saker som får mig att ångra att jag klev ur sängen, saker som får mig att hata både mig själv och andra. Sådant jag trodde vad borta, men som blivit min vardag.
Imorse när jag vaknade började jag gråta, för jag insåg att där inne i rummet längst in i mitt hjärta finns saker som håller mig tillbaka från att våga leva livet.
1 kommentar(er)
