Vissa saker här i världen är saker jag står väldigt hårt för, såsom, jämställdhet bland kvinnor och män, alla människor är av samma värde, man ska behandla människor med respekt och kärlek oavsett yrke eller livsstil, man respekterar samhällets regler, djur är en levande varelse och ett faktiskt liv. Vissa saker tycker jag är rent sunt förnuft och vissa saker kan jag kämpa lite extra för om någon tycker något annat. Ibland stöter man på människor som inte har samma värderingar som en själv och jag är så dåligt på att hantera det. Ibland går jag emot mina egna värderingar bara för att få göra min poäng tydlig, ibland känner jag mig som en sån hemsk människa efteråt och ibland tappar jag bara hoppet för mänskligheten. Det är olika beroende på vilken människa som går emot mig. Men denna gången har jag faktiskt tappat hoppet om mig själv, jag har tappat bort mig själv i mina egna värderingar och känslor, är det ens möjligt? Att man kämpar för det man tror på så hårt att man faktiskt sårar folk på vägen. Jag är inte van att folk går emot mig på ett sätt där jag blir irriterad, jag blir sällan irriterad på människor och förstår oftast deras synpunkter men jag har för första gången i mitt liv stött på en människa som inte tycker som mig men argumenterar som mig. Jag vet inte hur jag ska hantera denna människa som irriterar mig till den högsta grad samtidigt som han faktiskt är den bästa människa jag pratat med på så länge. Är vi för lika varandra? Eller för olika varandra? Jag vill nog kanske inte låta mig tycka om en människa som står för så mycket som jag hatar, samtidigt som jag faktiskt tycker om honom och hans otroligt irriterande sätt att vara.
Jag är så himla vilsen, vilsen i känslor, vilsen i vad jag anser vara rätt och fel, jag har gjort fel så många gånger senaste dygnet bara för att försöka göra rätt. Han är speciell, han är irriterande och han gör mig galen, men jag vet inte varför.